Parodi Hotell

Idag är det fredag, skönt att det är helg snart. Även om det inte har så jätte stor betydelse för mig :P Jag gör ju inte överdrivet mycket på dagarna. Men idag ska jag äntligen komma ut och beställa tattuerings tid, kommer sedan när den är klar att lägga ut bild och länka sidan till tatoostudion där den är gjord. Kommer nog att bli grymt bra, får vi hoppas.

Btw, undrar hur man kan göra ett sådant skit program som Paradis Hotell så jäkla intressant? Är det ens lagligt? Varje gång man slår på TV:en och ser någon jävla Jackie som leker runt med massa killar och folk som springer runt och gör pakter... Då får man ju bara lust att skjuta sig i huvudet... Men ÄNDÅ säger man "aha, fan va kul att Jackie Ferm och John Lannefors knullar runt... Undra om dom lyckas att få ut bitchen denna gången?" Haha, det är ju så jävla sorgligt!

Också tänker man på alla stackare som inte vet bättre än att tycka att veckans höjdpunkt är Paradis Hotell ?! Stackars små människor, det vet inte bättre... För det är ju synd om oss? I alla fall om dem som inte kan tänka själva utan lever efter dagens utseendes fixerade image med en snorkråkehjärna! Tycker att alla borde spy lite (eller mycket) på allt, t.ex massa människor som väljer att göra TV på massa snyggKROPPmenINGETiHJÄRNANmänniskor!
Nej, Parodi Hotell är inget för mig! Tycker att man kan lägga energi på andra viktigare saker T.ex som att förändra i samhället och hjälpa mindre lyckligt lottade människor.

(Ta detta detta med en nypa salt, så blir det en fin middag)

Piercing

Sitter och funderar på varför man bryr sig om hur folk ser ut, vad dom har för stil och varför de t.ex piercar sig. Jag vill bara säga att det är varje människas ensak, eller? Inte går väl jag i taket enbart för att min syrras kompis pappa har en ryggtattuering? Nu kanske inte det är samma sak som om min dotter (om jag skulle ha en) ville pierca naveln, men om en idevid som är över 18år vill pierca sig eller tattuera sig så är väl det helt okej? Utan att få höra att man är dum i huvudet eller kanske bara att det är så jäkla fult?

Själv skulle jag inte bry mig om någon sa det till mig, för jag är så pass säker på vad jag vill och inte vill med mitt utseende. Men det är klart att man kanske inte vill höra från nära och kära att man är ful. Familjen ska ju stötta och om det inte är stärkande ord man tänkt att säga, så kan man lika gärna vara tyst. För enligt mig så vet man om man vill "förstöra" sig själv med tattueringar eller med piercingar när man är myndig. Om man nu inte skulle ha det klart försig och gör det iallafall, så får man väl skylla sig själv. Det finns ju ingen som kan bestämma över en annan, visst man får ha åsikter och försöka att påverka. MEN sedan när personen ifråga har bestämt sig för att "förstöra" sig, kan man ju inte gå och säga sårande ord till denne. Det är bara att lära sig leva med det och acceptera.

Jag kanske inte skulle tycka om att min mamma gick latex kläder och en läder piska... Men om hon ville det (vilken jag inte tror en sekund på :P ) så skulle ju jag bara få acceptera det. För det handlar om att känna sig vacker och trivas med sig själv, det gör man klart på olika sätt. och det kan vara från att ha en blommig klänning på sig, eller att skaffa en skor rygg tattoo. Nu kanske ni tänker att det är ju inte alls samma sak? Men jo det kan det visst vara, bara det att tattueringen blir en del av dig och det krävs mycket tanke bakom detta. Så om du har en dotter eller en son som vill göra sådant här, så ska du vara glad. Det betyder att du har ett barn som tänker, ett barn som vet vad hon/han vill och kan ta stora beslut. Alltså ett barn som utvecklas till vuxen.

Värt att tänka på...

Jag vet att jag är en person som inte släpper människor för nära, eller som ibland släpper dom alldeles för nära. Det är dom man släpper för nära som man blir rädd för tillslut, men det enbart för att man inte vill bli sviken eller för att man känner sig utlämnad till på ett förnedrande sätt. Man kan ibland ha släppt för mycket detaljer om sig själv till en person, men man vet också att detta var nödvändigt... Frågan är ifall personen man talat med vet de samma?

Att en sak man har sagt handlar om upprättelse och det enbart för att klara av vardagen. Det finns många som har hjälp en som kanske inte ens vet om det och dessvärre många som har sårat utan att veta det. Men mycket handlar om en själv och hur man väljer att se på saken, man kan tolka saker på tusen olika sätt. Om man är rädd för att folk inte ska lyssna på en, så kan man ibland missuppfatta och tro att folk inte lyssnar.

Jag kan ta ett liknelse; när jag var ungefär 8år var det en kille i min klass som stammade, när han fick uppgiften att räkna in alla barnen (vilket vi brukade turas om att göra) började han så klart att stamma. Han var antagligen väldigt rädd att folk skulle skratta åt honom för detta, så vad är det han tolkar av alla barnen som samtidigt kollar på honom när han räknar? Jo, att alla skrattar åt honom... Fast i själva verket kanske det var så att de inte alls skrattade åt honom, utan åt "Petterssons" strumpa som var trasig. Så det jag vill få sagt är att man ska försöka att läsa personer och framförallt sig själv och analysera varför man tolkar och handlar som man gör.